man lever aldrig säkert längre..

Helt sjuk dag..deppdag nummer 1, vet inte vart jag ska börja, rattfyllerrifilm, krigfilm. och sen det värsta som hänt oss alla som känner Simon Andersson, R.I.P, jag fattar inte att det är sant, du är död? liksom va? Varför han? Varför just han av alla..en del känner inte dig så bra, och det gör inte jag heller, vi gick i samma skola i 6 år, du har försökt kontaktat mig men jag har inte fattat att det var du..tårarna rinner, det är inte rättvist, du skulle fyllt 17 år, en 17 årig pojke dör , hur mår familjen? systern? släktingar? Helt sjukt, men vi kommer aldrig glömma dig! never. Jag är mållös, chockad, mår illa, urch. Åker på läger imorgon med båda BF klasserna till fredag, men har inte sån stor lust med det efter allt idag, känns som den här dagen har varit planerad men ärch..jag vet inte. Jag ska packa det sista,  SEEEE YAAAA
pusssssssssssen