Dag2
Kategori: Allmänt
Min första kärlek hade jag för 8 månader sen. Rasmus heter han, för ett år sen trodde jag aldrig att jag skulle finna den rätta kärleken för mig. Kände mig ensam behövde verkligen någon sen kom den dagen, veckorna efter nyår träffade jag han, vi träffades ett tag ingen visste förutom mina närmsta vänner. Sen kom dagen jag hade ett förhållande, jag va kär på riktigt kan inte beskriva känslan. Jag va lycklig för en gång skull. Han åkte bort i 2 veckor saknade han jätte mycket och förstod att jag verkligen ville vara med han, vet att det låter konstigt men så här kände jag, jag älskade rasmus, han älskade mig vi älskade varandra och jag hade pirret varje dag jag träffade honom. Jag kom överens med hans föräldrar och han kom översent med mina föräldrar och det känndes så himla skönt. 3 månader gick och jag vet egentligen inte varför allt landade på botten, vi bråkade vi grät vi gjorde allt för att det skulle bli som vanligt men det gick inte, vi tappade känslorna för varandra och vi beslutade oss för att göra slut, jag va så sjukt ledsen men glad att vi ännu idag kan prata och vi ska gå balen tillsammans med. Jag älskade rasmus och det står jag för, och jag kan känna att jag saknar han ibland men det skulle nog inte fungera. Han gav mig den kärlek som ingen annan har gjort förut, han va den bästa pojkvännen jag varit tillsammans med och han kommer alltid vara speciell för mig, vad som än händer.
Nu är det 8 månader sen vi gjorde slut och det känns som det var nyss, sommaren var dom utan honom och det känndes inte okej. Vi hade planerat att göra saker ihopp men nu är det som det är. Jag har fortfarande bra kontakt med han och som jag sa förut så bestämmde vi oss för att gå balen ihopp och det känns jättebra.
Love is on fire..